På denna sida kommer jag att dela mina personliga erfarenheter och tankar om olika sorters träslag.
Sälg
Mitt favoritträslag är sälg.
Framförallt så gillar jag dess livfulla mönster och färger. Det kan variera allt ifrån vit/gul splint till orange/brun kärna och även ibland med små stråk av ”guld”.
Sälg är mjukt. Det ger en lätt och härlig känsla att arbeta med. Det här tråget har jag först huggit med tjäckelyxa i rå sälg. Efter att jag torkat tråget har jag sedan finskurit med håljärn och spånhyvel och lämnat den skurna ytan kvar.
När man svarvar i sälg så kan det på grund av träets mjukhet vara svårt att få den där alldeles perfekt skurna ytan över en hel skål. Detta gör att man ibland kan behöva putsa lite med sandpapper. Men den nackdelen vägs upp av dom eldssprakande vackra färgerna som kommer fram när man svarvar.
Det kan också vara mycket dekorativt att spara sälgens bark genom att svarva skålarna upp och ner.
Mitt hittills största projekt i sälg är en vagga som jag snickrade till min äldsta dotter.
Och här är ett av mina minsta projekt i sälg: en mini-svepask.
Körsbär
Min andra träslagsfavorit är körsbär.
Körsbär är inte bara ett vackert träslag. Det är också det träslaget som jag tycker luktar allra godast att bearbeta. När man svarvar en skål i rått körsbärsträ så sprids det en underbar doft! Och det häftiga är att det luktar precis som körsbär.
Körsbär är det träslaget som jag tycker har varit allra lättast att lyckas svarva en fin skuren yta i, som man sedan kan spara som den är. Men om man väljer att putsa en körsbärsskål så är det också väldigt lätt att få till en riktigt blank och fin yta. Jag tänker att körsbär (som är ett lite hårdare träslag än sälg) har en alldeles idealisk hårdhet som lämpar sig väl för svarvning.
En liten nackdel med körsbär finns det dock. Det är att om man väljer att svarva något där barken ska vara kvar så kan den lätt gå sönder eller lossna.
Den här körsbärsskålen hade en stor kvist i bottnen. När den sedan torkade så lossnade den från kanterna så att den kan röra sig uppåt och neråt, men utan att den trillar ut. Detta är också ett exempel på en körbärsskål där jag lämnat den skurna svarvytan precis som den är svarvad. Man kan då se och känna små svarvränder. Men ytan känns ändå len och behaglig.
Björk
Björk är också ett lättsvarvat träslag.
Visst kan det vara lite fint med dess ljusa färg. Men jag tycker nog ändå att björkens färgsättning är lite för tråkig för min del. En annan nackdel är att en nysvarvad skål i björk väldigt lätt drar åt sig smuts. Om man tar i metall (som man ju gör när man hanterar svarv och chuck) och sedan råkar ta i skålen, (kanske för att bedöma kantens tjocklek), så blir det väldigt lätt fula svarta fläckar som inte går bort.
Ett litet experiment jag gjorde en gång var att lägga några björkstockar ute i trädgården över sommaren. Det gjorde jag för att se om jag kunde få fram lite livligare färgteckningar med hjälp av rötningsprocessen. Experimentet lyckades och jag fick fram fina mönster. Dock är det inget jag vill rekommendera eller planerar att göra igen. Dels så blir ju träet torrt och tråkigt att svarva i, efter att ha legat ute en hel sommar. Dessutom gör rötningsprocessen träet mjukare och mer poröst, vilket gör det svårt att kunna skärsvarva en fin yta. Men det allra värsta är att när träet blir rötat och poröst, så händer det väldigt lätt att klämfoten på skålen klyvs loss när man svarvar. Och det är ju trist om man har svarvat utsidan på en skål och sedan inte kan göra klart insidan.
Att svarva något där delar av björkens näver finns kvar kan bli väldigt vackert.
Björk lämpar sig också mycket bra för längdsvarvning och det är lätt att lyckas skärsvarva en fin skuren yta som går att spara som den är.
Ett av mina 2 hittills största projekt i björk är ett fotoskåp med svarvade profiler och en krönlist med skurna blommor. Detta skåp började jag tillverka när jag gick slöjdlinjen på Vindelns folkhögskola. Men som ni ser så saknas ännu handtag till dörrar och lådor. Jag tänker att jag ska skära likadana blommor som ytterst på krönlisten att använda till det vid tillfälle.
Mitt andra hittills största projekt i björk är ett vardagsrumsbord med svarvade ben med ringar på. Det här bordet tillverkade jag när jag gick på slöjdlärarlinjen i Linköping.
Ask
Ask är ett mycket hårt träslag, till och med när virket är rått. Att svarva en skål i ask är en riktig utmaning och inget jag rekommenderar för nybörjare. Om man börjar att svarva med nyslipade svarvjärn, så dröjer det ändå inte länge förrän det plötsligt inte går så bra att svarva. Då har svarvjärnen redan slöats ner. Och gör man inte något åt saken, så kommer man definitivt inte att lyckas med den fortsatta svarvningen.
Men jag lyckades trots allt besegra detta svårsvarvade träslag och till och med svarva några skålar med en sparad skuren yta.
Tyvärr så tycker jag att asken inte riktigt ”gör sig” eller kommer till sin fulla rätt med en skärsvarvad yta. Det ser lite trist ut jämfört med om man putsar ytan. Då kommer askens fina färger och lyster fram på ett helt annat sätt.
Till skillnad från den svåra utmaningen att svarva skålar i rå ask, så funkar det mycket bra längdsvarva i torr ask. Man kan med fördel t.ex. svarva hållbara klubbor och verktygsskaft.
Mina ställ för tenntrådsarmband, hårspännen och örhängen har jag svarvat i ask. Jag utgick från torra ”vedklabbar” när jag började svarva och resultatet är helt oputsat.
Alm
Alm är ett hårt träslag. Det ät brunt i kärnan och vitt i splintvirket, – ett ganska vackert träslag.
När man bearbetar rå alm så träder det fram en knallgrön rand i gränsen mellan kärn och splintvirket. Tyvärr (säger jag som gillar grönt) så mörknar sedan randen när träet torkar till en svartgrön färg. Det luktar verkligen inte gott att svarva i alm! – så det är ju bra om man kan vara utomhus.
Det är inte helt lätt att svarva i alm. Men om man är envis och jobbar hårt med vassa svarvjärn så kan man lyckas att svarva en fin yta som man kan spara som den är.
Om man ändå väljer att putsa en skål i alm så kan man lätt få till en mycket blank och fin yta.
Det kan vara stor kontrast mellan en mörkbrun kärna och den ljusa splinten.
Men dom här skålarna har inte så starkt mörkbrun kärna. Jag funderar på om kanske almsjukan kan göra kärnan ljusare eller om det bara förekommer skillnader i kärnans nyanser ändå.
Torrt almvirke kan också vara mycket fint att snickra i.
Fler träslag
Jag kommer att fortsätta att skriva om fler olika träslag och kanske lägga till något till dom jag redan skrivit om, så titta gärna tillbaka till den här sidan nån fler gång!